De flesta av oss tänker nog på mjölkkartonger och plastbärkassar när vi hör ordet förpackning. Det känns ganska självklart i vardagen hemma. Men om du kliver in på en industri eller en miljöfarlig verksamhet blir gränserna plötsligt betydligt mer komplexa.
Är det tomma oljefatet en förpackning? Vad gäller för den tomma spolarvätskedunken, eller den där pallen som råvarorna levererades på?
Att förstå vad som faktiskt räknas som en förpackning i en industriell miljö och hur du måste skilja den från själva innehållet är helt avgörande för att återvinningen ska fungera. Här reder vi ut begreppen på ett enkelt sätt.
Grundregeln är att en förpackning är något som används för att skydda, hantera, leverera eller presentera en vara. Det gäller från råvara till färdig produkt.
I en industriell vardag innebär det här att mycket mer än du tror faktiskt är förpackningar:
Detta ÄR en förpackning: Plastdunkar för kemikalier, kartonger, buntband, sträckfilm runt lastpallar samt trälådor och lastpallar som används för att transportera varor till er.
Detta är INTE en förpackning: Verktygslådor, fasta förvaringstankar för bränsle eller kemikalier och skrivarpatroner. Dessa är produkter, inte förpackningar.
Ibland kan det vara lättare att användas uteslutningsmetoden, alltså när det inte är en förpackning. Om det är en produkt, även om den omsluter en annan vara, med egen funktion och avsedd livslängd så räknas det inte som en förpackning. Det avgörande är inte materialet, utan funktionen. Den ska användas under en längre tid, t.ex. plastkrukan runt växten eller skinnet runt korven.
Varför är det här viktigt? Jo, för att förpackningar har helt egna regler och soptunnor när de ska tas om hand. I en cirkulär ekonomi är poängen att hålla material i omlopp så länge som möjligt, minska uttaget av nya resurser och undvika att material går förlorat som restavfall. När förpackningar sorteras rätt ökar chansen att de kan materialåtervinnas till nya produkter i stället för att gå till förbränning eller annan lägre användning. Det stödjer den cirkulära ekonomins grundidé: produkter och material ska återanvändas, repareras och återvinnas i stället för att kastas bort efter en användning.
Det räcker inte att bara köra iväg den tomma kemikaliedunken eller oljefatet till tippen. Det finns ett stenhårt lagkrav på att vi måste skilja förpackningen från dess innehåll.
Tanken är enkel: återvinningssystemen är fantastiska på att ta hand om ren plast, rent stål eller ren kartong. Men de avskyr kladd. Om du slänger en dunk med kemikalierester i plaståtervinningen, eller låter spillolja ligga kvar i botten på ett fat, förstörs återvinningsprocessen. I värsta fall blir hela partiet av insamlat material förstört och måste brännas som farligt avfall i onödan.
Lagen kräver därför att du tömmer förpackningen helt så att den är "dropptorr" innan den sorteras. Det som töms ut ska tas om hand på rätt sätt, medan den tomma, rena förpackningen kan gå till materialåtervinning.
Att vi är noggranna med att tömma och separera i industrin är helt avgörande för att vi ska nå Sveriges miljömål om en cirkulär ekonomi. Industrin hanterar enorma mängder material varje dag, och klimatvinsten blir gigantisk när stålfat, plastemballage och transportpallar kan återvinnas och bli till nya saker i stället för att eldas upp.
När du tar dig de där extra sekunderna för att se till att dunken är helt tömd och sorterad på rätt ställe, gör du en direkt och mätbar insats för miljön.
En del förpackningsmaterial, som wellpapp, sträckfilm och buntband, kan du dessutom få pengar tillbaka för att du sorterar ut. Smart va?
Tycker du att förpackningsdirektiv, avfallsregler och lagkrav i er verksamhet känns som en snårig djungel? Du är inte ensam. Jag brinner för att göra miljöarbetet begripligt, mänskligt och praktiskt i er vardag.
Oavsett om du vill få bättre struktur på rutinerna på verkstadsgolvet eller bara vill ha ett bollplank kring egenkontrollen, finns jag här.
Läs mer om hur jag kan hjälpa dig med avfallsfrågor och kemikaliehantering eller kontakta mig direkt för en helt förutsättningslös fika så pratar vi vidare!
